Att få frågan…

Vad behöver du just nu?

att-fa-fragan-001Platsen är Frötuna Gård och Retreat. En plats för tystnad, eftertanke och kreativitet, några mil utanför Uppsala. Tredje dagen frågar kursledaren om några av oss vill äta frukost i tystnad efter morgonyogan nästkommande dag. Hälften av oss vill det och vi kommer fram till att två av borden i matsalen kommer vara för de som vill prata medan resten är för de som vill äta under tystnad.

Jag har varit verksam i skolans värld i många år och efter det fått insyn i olika LSS – verksamheter som gruppboenden, dagliga verksamheter och korttidshem på olika sätt och så klart personlig assistans. Frågan borde vara självklar.

– Vad behöver du just nu? Vad är ditt behov och hur kan det bli mött samtidigt som respekt och hänsyn visas mot andras behov?

Personer med så stora svårigheter att livet påverkas så pass mycket att en neuropsykiatrisk diagnos har ställts, får sällan den frågan. Tanken känns befängd.

Katastroftänket på en del skolor, att vad ska hända sen i det riktiga livet, om inte eleven lär sig att alltid, varje dag äta med kanske femtio eller till och med hundra andra elever samtidigt i en stor skolmatsal där det i de värsta fall inte ens finns ljuddämpning. Samma barn som har påvisade perceptionssvårigheter. Hur ska det gå i riktiga livet? Förmodligen går det bättre i livet, både i livet som sker i detta nu och i livet som kommer sen, om vi ställer frågan ”Vad behöver du just nu?” och hjälper att få det behov tillgodosett.

Det finns verksamheter för vuxna med omfattande funktionsnedsättningar där alla ska stå i kö till maten, där alla ska göra samma aktivitet på samma sätt. För att det ska vara rättvist, för att det är ett lärande för framtiden.

När börjar framtiden? Kan det vara så att den är nu? Just här? Kan det vara så att vi behöver arbeta med mål där personens egna behov och önskemål och styrkor står i fokus? För en del ger en måltid i tystnad ett lugn, fokus på maten, hur det smakar, utan stress och i stället energi till annat. Energi som räcker till lärande och utveckling. Kan det vara så att de som behöver tystnad kan få den. När det behövs, i olika rum. Vid olika bord.

att-fa-fragan-002Under frukosten så sätter jag mig vid ett av de tysta borden. Smakar det nylagade brödet som fortfarande är varmt. Betraktar bären i yoghurten som skapar mönster när jag sakta rör om med skeden, det är som om konst skapas. Personerna vid bordet för samtal pratar allt mer lågmält. Normen ändras. Tystnad blir det naturliga, de som samtalar visar stor hänsyn.

Jag lyssnade på Jim Sinclair, en rättsaktivist för personer med autism, för ett par år sedan. Tänker på hans ord om att vi som arbetar med personer som har autismspektrumtillstånd måste skaffa kunskap om autism, vi måste lära oss att det då alltid finns behov av anpassad kommunikations. Ansvaret för de anpassningarna är den professionelles. Vi måste alltid, alltid vara uppmärksammade på våra egna fördomar.

Jag tänker på det autreat som han berättade att han varit med om att skapa. Kanske är det till viss del som kursen här på Frötuna Gård och Retreat? Jag har aldrig varit på autreat men beskrivningen påminner om min upplevelse här. Stora ytor inne och ute, många platser för eftertanke och tystnad samtidigt som det finns utrymme för social samvaro. För umgänge och för att vara i fred. Jim Sinclair berättade hur det naturliga, normen, var att äta under tystnad, men att flera ändå valde att samtala. Frivillighet fick råda. Det som var och en behövde i just den stunden.

Är det egentligen den enda sanningen att när vi äter tillsammans så ska vi prata med varandra? Är det så självklart att när vi är flera tillsammans som i en undervisningssituation eller gemensam aktivitet på en verksamhet att alla ska sitta ner hela tiden?

att-fa-fragan-003Första dagen på Frötuna Gård och Retreat. Informationsträff. Förutom andra praktiska detaljer så får vi veta att det är helt i sin ordning att gå ifrån om vi behöver det eller att stå upp om vi behöver det under lektionerna. Helt i sin ordning att lämna övriga sällskapet under lunch och middag om vi behöver eller vill det.
I och med att kursledarna uttrycker det så tydligt så vet vi alla vad vi kan förhålla oss till. Vi är en grupp människor som alla är där för att lära oss mer, för att utvecklas och med hjälp av struktur, en ram som ett schema som i stort sett ser lika dant ut varje dag ger, mattider som är de samma varje dag och samtidigt en tydlighet att vi är i en tillåtande miljö, så skapas utrymme för kreativitet. Så är det för oss alla. Oavsett om man är på kurs, i traditionell skola eller varje dag går till en daglig verksamhet. Som jag utan diagnos också blir trygg av, min energi kan gå till rätt lärande. För en person med autismspektrumtillstånd kan det vara helt avgörande.

Jag slås av hur en tydliggörande pedagogik, vilket det faktiskt handlar om när någon ger information som svarar på frågorna Vad? När? Hur? Med vem? Varför? Hur länge? Vad händer sen? kan falla sig så naturligt för vissa, speciellt i sammanhang med andra vuxna, medan det om och om igen glöms bort (eller låts bli?) för barn och vuxna med som inte kan ställa frågorna eller söka svar på egen hand. De som behöver det mest. Ansvaret är, som vanligt, vårt. Det är vårt ansvar att skapa utrymme för kreativitet. För lärande och utveckling.

Oavsett vilken vår profession är, så måste vi, om vi arbetar med en eller flera som har autismspektrumtillstånd, ständigt lära oss mer om autism. Vi måste lära oss om det som är gemensamt för diagnosen. Då först kan vi utvecklas själva och upptäcka när våra föreställningar, vår inbillning om vad som är en rätt rådande norm, får oss att försöka förändra personen vi arbetar med. Förhoppningsvis kan vi då stoppa oss i tid. Samtidigt behöver vi hela tiden lära oss mer om hur personen vi arbetar med, fungerar, tänker och vem hen är som människa.

Vi kan bli bättre på att ställa den där frågan oavsett om personen kan svara själv (förutsatt att vi ställer den på rätt sätt i rätt form) eller om vi behöver tolka själva utifrån vår ingående kunskap om både människan och diagnosen.
Vad behöver du just nu?

 

Av Linda Grann, juli 2016

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor.
Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng