Dags för ordning och reda!

bälte-225x300Jag blir väldigt upprörd när det inte är ordning och reda i skolan. Så upprörd att jag inte kan släppa tanken på att det måste bli stopp på dumheterna. Kanske krävs någon form av bestraffning eller konsekvens som det så vackert heter. Så att det aldrig någonsin händer igen.

Ett exempel på dumhet vi måste få stopp på är att det finns skolor där personal inklusive ledning tycker det är en bra pedagogisk metod att spänna fast motoriskt oroliga barn som inte ser arbetsuppgifterna som begripliga eller meningsfulla. Jag pratar om barn på tidig utvecklingsnivå utan talat språk för inte skulle väl någon komma på tanken att spänna fast ett barn som kan göra sin röst hörd och som går i den vanliga grundskolan? Det var en högstadielärare som gjorde just det. Han blev så trött på en elevs uppförande att han band fast eleven i stolen. Läraren anmäldes och blev avstängd direkt. Inte bara föräldrarna som slog larm utan även skolans ledning. Barnet fick skadestånd. På träningsskola pratar man i stället om att använda bälte för fullt fysiskt rörliga barn som en pedagogisk metod.

Oroliga och överaktiva barnen finns i stort sett i alla klasser. Ska vi spänna fast dem så att vi får den ordning och reda som efterfrågas så mycket? Eller ska vi få ordning och reda på skolorna i stället? Skolorna där det finns personal som tycker det är fullständigt naturligt att spänna fast barn. Där den enda egentliga skillnaden är att dessa barn inte kan göra sin röst hörd.

Kanske ska vi samtidigt se till att få lite ordning och reda på de habiliteringar som skriver ut bälten även till barn som inte behöver bälte för att klara att sitta på stol utan att trilla.  Bälten skrivs även ut för att barnet ska bli sittandes även om det så sker mot deras egen vilja.

Min egen dotter spändes fast när hon skulle prova ut en arbetsstol. När jag ifrågasatte och menade att då kan hon ju inte resa sig på egen hand fick jag motfrågan ”Vill du att hon ska kunna det?”

Ja, kära hjälpmedelskonsulent, jag vill att min dotter ska kunna röra sig så obegränsat som det är möjligt. Hon blir begränsad i en mängd olika situationer och har vuxna människor alltid nära sig. Ja, jag tycker hon har samma rättigheter som alla andra att själv få avgöra när hon ska resa sig från en stol. Ja, jag tycker det är mitt arbete eller i skolan, pedagogers arbete, att motivera henne att sitta kvar om det är det önskvärda och att det då ska finnas ett syfte som är bra och begripligt för henne. Lösningen är inte att spänna fast henne. Tack och lov är detta lika självklart för både hennes assistent och personalen på hennes skola.

Dessutom har jag läst lagen och jag har läst föreskrifter och vad jag kan utröna är det samma sak jag läser på alla ställen. Nej, du får inte lov att spänna fast mitt barn hur som helst. Restriktionerna är tydliga att bälte ska användas som hjälpmedel om det behövs för positionering, inte som en begränsningsåtgärd. Det är djupt beklagligt att dessa föreskrifter tolkas så olika.

Nu äntligen utreder i alla fall Skolinspektionen om det verkligen är förenligt med skollagen att barn bältas i sina stolar utan den självklara rättigheten att röra sig fritt. Jag hoppas innerligt att Skolinspektionen kommer fram till att detta är absolut inte förenligt med skollagen. Jag hoppas innerligt att Skolinspektionen kommer fram till att det behövs mer ordning och reda i skolan än så. Ordning och reda, inte av eleverna, utan av personalen. Åtgärdstrappan, där sista steget är avstängning, är kanske inte så tokig ändå. För någonstans får det vara nog. Ibland kanske både personal och ledning måste stängas av.

Jag hoppas innerligt att Skolinspektionen ser det som jag ser. Jag hoppas innerligt att de gör jämförelse med vård och omsorg och de strikta restriktioner gällande begränsningsåtgärder som finns där. Jag hoppas innerligt att de kommer fram till att samma rättigheter ska gälla även barn i skolan. Även barnen som vars röst vi kanske aldrig någonsin får höra. De barnens rättigheter är också vår allas angelägenhet.

Kommer de fram till det så kan jag andas ut lite grann. Då är första steget vunnet. Då kan vi gå vidare och ta itu med och undersöka hur habiliteringar egentligen tolkar sina föreskrifter. Få också dem att förstå att vi inte spänner fast våra barn hur som helst.

Jag har ändå hopp om framtiden. För visst måste det någon gång bli lite ordning och reda? Någon gång får det helt enkelt vara nog!

Debattartikel i Skolvärlden

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor.
Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng