Lågaffektiv assistans med etisk medvetenhet

Annica Kosner om etik på de lågaffektiva dagarna.

När en nedläggning eller fasthållning har ägt rum och upptäcker att det hela började med att personen ville ha frukt på annan tid än ”tillåtet”, ja då är det uppenbart att vi måste få in mer etik i vårt bemötande oavsett om vi arbetar som personlig assistent eller på annat sätt med människor som är beroende av oss.

Under den första lågaffektiva konferensen som var nu i februari så lyftes det lågaffektiva bemötandet ur olika aspekter. Annica Kosner tog upp hur viktigt det är att lyfta in etiken när vi pratar om bemötande och då inte minst att utgå från värdighet. Andy Mc Donell pratade om att vi måste ”shift our mindset” och det gör vi genom att reflektera och för att kunna reflektera så måste vi vara emotionella. Och det är kanske kärnan. Att i det professionella bemötandet så måste medmänskligheten ta stor plats.

Det viktigaste arbetet är med oss själva. Vi måste skifta våra tankegångar om vems sanning som ska råda, vi måste ständigt fråga oss för vems skull vi gör något och vi måste arbeta utifrån en medveten tanke om värdighet.

Vi måste ifrågasätta våra regler om när det ska städas eller ätas frukt eller hur många koppar kaffe en vuxen människa får dricka per dag. Vi måste ifrågasätta varför alla på en daglig verksamhet ska åka till Ikea en gång i veckan när Kalle varje gång gör allt han kan för att stanna kvar i bussen. Vi måste ifrågasätta om vi ska fortsätta låta Stina träna på att diska när hon har gjort det varje dag i tjugo år utan att lyckas men att det varenda gång tar en massa energi från Stina följt av stor stress. Om vi ser att en person väljer de strategier som personen har för att vi utsätter hen för stor stress som inte går att hantera på annat sätt så bör det vara enklare för oss att se att det inte handlar om lathet eller manipulation.

Att få in etik när vi arbetar inom LSS, annan vård och omsorg, skola, barnomsorg kan innebära att vi tittar närmare på oss själva när det gäller vad vi säger, hur vi säger det, suckar vi när personen vi ska jobba för säger nej på det sätt som hen kan och du inte orkar höra det eller hur agerar du? Vad tänker du? Egentligen. Arbetet blir mer spännande, mer meningsfullt, när vi tillsammans ser över hur vi på ett medvetet sätt kan lyfta in etiken och värdigheten och arbeta för en ökad meningsfullhet i livet. När vi börjar förhålla oss till den makt vi har på ett medvetet sätt för att vara det verktyg i en annan persons liv som gör meningsfullheten möjlig. Flytta in etiken i samtalen och du och ditt arbetslag börjar se nya möjligheter där du innan kanske bara såg hinder.

Jag hörde om ett barn som ofta ville gunga men där personalen tyckte hon gungade för länge och att det var svårt att avsluta och att de andra barnen inte fick gunga. Arbetslaget började prata om att det inte var rättvist och att gungandet var ett problem de var tvungna att bryta. Lösningen de hittade? De byggde ett staket runt gungan och hon blev inte insläppt. Värdigt? Meningsfullt? Etiskt försvarbart? Nja knappast. Kanske kan det i stället för ett staket sättas upp fler gungor? Kanske kan vi vuxna ifrågasätta om ska ha så bråttom att avbryta eller om vi i stället kan stanna kvar och gunga och se hur länge lagom är för just denna person? Kanske är det rättvist att just hon ska gunga länge för att hon behöver det. För att kunna varva ner. För att efter gungandet ha chansen att koncentrera sig på andra uppgifter. För att det är riktigt meningsfullt.

Det lågaffektiva bemötandet missuppfattas ibland som en metod där du ska ”snacka dig ur en situation”. Det lågaffektiva bemötandet kan handla om att du är helt tyst. Länge. Det handlar om att du har koll på din egen stress. Du hanterar din egen stress och smittas inte av den andra personens stress. Du finns kvar. Du har en medvetenhet om hur du reagerar så att du kan agera i stället, i det tysta, genom avledning, genom att backa eller genom att finnas kvar.

Studio III nallen representerar det lågaffektiva bemötandet

Få in etiken i samtalet och var inte rädda för att utmana varandra och dig själv. Se ditt viktiga arbete som arbetet där du själv växer som människa. Där du varje dag kan reflektera och se vilken skillnad du gör. Lägg märke till om ni pratar över huvudet på personen som du ska assistera. Lägg märke till om ni skapar regler som är för er egen skull. Fråga dig själv varför du får lön varje månad. Fråga dig själv vad just den person du arbetar med, skulle säga om hen kunde om vad som är ett värdigt liv och vad som ger meningsfullhet och en känsla av sammanhang. Arbeta utifrån det. Och reflektera, hela tiden, själv och tillsammans. Slappna inte av i tron att du kan allt. Vi kan alltid lära oss mer. Om hur vi kan arbeta med lågaffektiv assistans med etisk medvetenhet. Samtidigt lär du dig om dig själv och om livet.