När alternativen är ett måste – Hur gör vi då kommunikationen möjlig?

Hur gör vi kommunikationen möjlig?

Efter flera års tänkande och prövande av olika metoder inom AKK har jag nu insett att det ena inte utesluter det andra. Det gäller att använda sig av det, vara modell, göra det möjligt på ett så enkelt sätt det går. Här är nio personliga tips som kan vara en hjälp på vägen.

1.       Använd det!

Risken finns att vi i vår iver att börja med AKK blir så ambitiösa att vi vill lära oss allt och göra allt på en gång. Vi gör bilder, vi lär oss tecken och det blir ett så stort projekt att vi inte vet i vilken ände vi ska börja och bilderna flyger runt och är överallt utom i den fina pärmen vi har skaffat och vi kommer på alla tecken vi inte har lärt oss än men som vi tror är absolut nödvändiga just då. Det i kombination med kanske ett magert gensvar gör att risken att vi ger upp innan vi knappt har börjat, är stor. Backa bandet, se ut några situationer, några bilder och/eller tecken som är viktiga och motiverande för individen eller som används i många situationer. Börja där och utveckla efterhand. Det viktiga är att det används!

2.       Gör det möjligt!

Det måste till vissa förutsättningar för att det inte ska bli ett omöjligt projekt. Om ni använder laminerade bilder så behövs lamineringsmaskin, lamineringsfickor och kardborrband tillgängliga på plats. Det ska gå så snabbt och lätt som det bara går att göra nya bilder. Skrivare behövs. Om ni gör små kommunikationsböcker så kanske ni behöver spiralmaskin. När ni går vidare till pekprat och kommunikationskartor kanske det räcker med en smalare pärm med plastfickor i. Kanske kan ni även ha en pärm i A5 format, lättare att ha med sig. Ett annat alternativ är att ha bilder samlade i en snurra. Det viktiga är att hitta ett sätt att göra det enkelt att ha med sig bilderna.

När man ska börja med generella bilder tvistar de lärde om. Traditionen säger att börja med föremål för att sedan gå till fotografiska bilder och slutligen generella. Min uppfattning är att det inte skadar att testa och att många förstår de generella bilderna på ett tidigare stadium än vi förutser. Det går olika snabbt när man får ett program som till exempel InPrint utskrivet av Habilitering. Det finns de som säger att föräldrarna först måste visa att barnet kan använda sig av bilderna innan de får programmet. Synd tycker jag då det blir det där omöjliga projektet om vi ska åka flera mil för att göra bilder på habiliteringen på speciella tider då vi inte kan eller skicka listor på bilder vi behöver till Habiliteringen och vänta på dem. När vi egentligen behöver dem omedelbart. Känns som slöseri med tid och arbetskraft. Allt material tillgängligt så ökar chanserna att vi producerar det som behövs. Utan att det blir ett helt omöjligt projekt.

3.       Uppfinn inte hjulet på nytt!

Många har redan funderat på samma frågor så det gäller att hitta inspiration hos varandra. Internet är en stor hjälp.
Pinterest är en inspirationskälla när du ska hitta inspiration rörande kommunikation. Vi på Jengla Omsorg har bland annat Kommunikation där vi samlar idéer från andra hemsidor.

DART i Göteborg gör ett fantastiskt arbete och har haft flertalet intressanta projekt. De är snälla nog att dela med sig av det på sin inspirationssida på sin hemsida. När ni väl börjat med kommunikationskartor så uppfinn inte hjulet igen, ladda ner vad DART delar med sig av, ändra det så det passar just ditt barn, elev eller brukare och börja använd det. Men det krävs att du har InPrint eller liknande…

4.       Tänk inte antingen eller, tänk både och.

Funderade länge på att börja med appar i stället som kommunikationshjälpmedel med vårt eget barn. Kämpade för att få det men fick i stället en kommunikationsdator eftersom iPad inte kunde räknas som hjälpmedel, vilket nog äntligen har ändrats. Kommunikationsdatorn var otymplig och fungerade aldrig för oss, iPad skaffade vi själva men alla andra appar var mer intressanta för vårt barn och vi fick gå tillbaka till lågteknologiskt. Nu använder hon kommunikationsappar en del i vissa situationer och jag tänker att det ena är kanske inte bättre än det andra. Vi kanske kan ha både bara vi använder det och gör det tillgängligt för våra barn.

Det samma med vilken typ av AKK som är rätt för just vårt barn. Jag har funderat i åratal fram och tillbaka, frågat experterna och de säger olika men de jag numera väljer att lyssna på säger att det ena inte utesluter det andra. Det finns fördelar med bilder och det finns fördelar med tecken. Mitt barn och även andras barn använder både bilder och tecken. Ibland behöver det inte vara svårare än så. Men använd det. Så ofta det går.

5.       Använd olika metoder med samma bilder

Jag utgå hela tiden från att jag vill att alla bilder ska vara tillgängliga hela tiden. Men för att det ska bli möjligt att använda det när antalet bilder ökar har jag nu gjort olika material. Mitt barn har sin PECS pärm med bilder hon kan ta loss och ge till oss. Där finns de ord hon själv använder än så länge och som är motiverande för henne. Vi har även en matbok, där alla mat och dryck finns samlade i en A5 pärm.

 

 

Hon har en A4 folder med plastfickor för kommunikationskartor som är indelade i bland annat ”gå ut”, ”välja inne aktivitet”, ”bada” och ”äta”. Här finns alla bilder kategoriserade utifrån vilken aktivitet eller situation det gäller. På varje uppslag finns även en sida med bilder och tecken som ett stöd för oss andra i vårt användande av TAKK. Då kan jag ha rätt karta framme när jag vill prata om en viss situation eller ställa en fråga. Hon kan också då välja att peka eller bläddra fram till för henne rätt sida för att peka på vad hon vill. Häromkvällen frågade jag henne om hon ville bada eller duscha med bilderna som symboliserade det, som stöd. Hon skakade på huvudet och bläddrade snabbt till annan sida och pekade på iPad. Fantastisk kommunikation tycker jag.

Vi har en matkarta där vissa bilder är de samma men där det finns plats för bilder av just den maten hon kan välja just då. Hennes matbok finns tillgänglig samtidigt men matkartan är ett sätt att prata om just det vi äter. Samma princip använder vi i valsituationer av aktivitet. Målet är att hon ska välja själv i allt större utsträckning men så pass begränsat att hon klarar att göra ett eget aktivt val. På en välja karta för att gå ut kan det en dag finnas ”åka vagn”, ”cykla”, ”stranden”, ”lekplatsen” och ”hoppa studsmatta”. Att gå ut är bestämt men där det egna valet finns i en kommunikativ träning.

 

6.       Agera modell

Om vårt mål är att barnet ska kommunicera mer och på ett väl fungerande sätt, det vill säga kunna göra sig förstådd för så många som möjligt, då gäller det att vi agerar modeller för hur man gör! Vi kan knappast förvänta oss att barnet ska lista ut det på egen hand. Börja med något motiverande, träna och gör det så lustfyllt som möjligt och var ständigt modeller genom att kommunicera med hjälp av bilder och/eller tecken. Visa, peka utan några krav på motprestation. Läs om AKK, gå på inspirerande föreläsningar, ta hjälp av handledning och samarbeta!

7.       Hjälp varandra!

Jag önskar att föräldrar, assistenter, lärare, personal på korttids, fritids, assistansbolag, habilitering och så vidare samarbetade om genombrott likväl som svårigheter. Att utan prestige lyfta fram hur svårt det kan vara att få till det i vardagen men att vi tillsammans kan göra det bättre hela tiden. Att vi kan stötta varandra och komma med tips och idéer. Att vi berättar vilka ord, bilder och tecken barnet har lärt sig för att övriga ska få veta det. Vi måste prata med varandra ännu mer när vi inte kan få informationen direkt från barnet. Han eller hon är inte någon liten ö i varje verksamhet. Så släpp prestigen och lyssna på varandra. Och gör bilder till varandra! När ni kommit fram till att ny bild behövs för nytt ord gör bilder till de andra i nätverket också! Gör man ett ark med ett antal av samma bild (antal beroende på storlek) så är det bara att skriva ut det alternativt maila till de andra. Enkelt och stor hjälp! Barnet får tillgång till alla sina bilder på varje ställe. Det är än viktigare när skolan använder AKK men där de upplever att föräldrarna inte förstår eller mäktar med. Hjälp dem. Berätta hur AKK inte stjälper utan hjälper ett eventuellt tal, hjälp dem att hitta strategier för att få in AKK i vardagen. Alla föräldrar vill kommunicera med sina barn men alla klarar det inte helt på egen hand. Då kan andra hjälpa att göra det möjligt.

8.       De där små praktisk sakerna som kan vara värdefulla

Gör flera uppsättningar av samma bild! Gör gärna ett helt ark med flera av samma bild när du ändå håller på. De försvinner. Hitta något sätt på ett tidigt stadium hur du ska organisera bilderna för din egen skull. Till en början kanske det räcker med en låda att ha alla bilder i men ganska snabbt så blir det oöverskådligt. Det bästa jag hittat än så länge är att samla dem i en pärm med plastfickor gjorda för samlingsbilder. Där har jag dem i hyfsat alfabetisk ordning för att snabbt hitta rätt. Där gäller det bara att inte vända på pärmen upp och ner, då trillar alla bilder ut… Samtidigt har jag en låda där jag lägger bilder under en dag för att senare sortera dem på rätt ställe. Det går inte att göra hela tiden.

 

För specifika ändamål använder jag mig av särskilda pärmar där jag organiserar bilderna efter ämnen eller teman med hjälp av kardborrband. När jag använder samtalsmatta i skola så har jag gjort en pärm just för det, inspirerat av Ifas material för samtalsmatta gällande assistans. Ett bra sätt att få materialet överskådligt som kan fungera väl i många verksamheter.

Om du använder kardborrband, alltid hårda delen på bilderna! Kanske inte verkar spela någon roll men helt plötsligt kanske du börjar använda en schematavla du får av habiliteringen. Då är den av mjuk kardborre. Eller så börjar du med samtalsmatta och använder då en dörrmatta som underlag. Den är som mjuk kardborre…

9.       Den kommunikativa miljön

Kanske det viktigaste av allt, skapa kommunikativ miljö. Se alla möjligheter i vardagen att peka på bilder, teckna och vänta in, förvänta dig någon form av gensvar som du snabbt svarar på. Använd leken! Att gunga, hoppa studsmatta och bada är bara tre av många exempel som kan bjuda in till kommunikation. Även om du då inte använder så mycket bilder mer än när du så ofta som möjligt ger barnet roliga alternativ att välja mellan, kan du teckna, prata och vänta in gensvar och lyssna. Lyssna på allt vad som sägs oavsett hur det sägs. Och ha roligt med barnet. Det gemensamma skrattet är för mig kommunikation på hög nivå.

 

Kom gärna med egna tips på vad som har fungerat för just er! Den alternativa kommunikationen är inte lätt men ändå för många nödvändig och då gäller det att hitta strategierna som fungerar. Så vi orkar fortsätta så våra barn hittar sina allra bästa sätt att uttrycka sig på och göra sig förstådda och hörda.

 

 

 

 

 

 

Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av kakor.
Mer information

Dina kakinställningar för denna webbplats är satt till "tillåt kakor" för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för kakor eller om du klickar "Acceptera" nedan så samtycker du till detta.

Stäng