När lärandet känns – om den viktiga läraren

Jag går en utbildning som är den svåraste jag varit med om. Och jag har gått många kurser. Flera gånger har jag vacklat i min tro på min förmåga och varit på väg att ge upp. Jag har försökt hitta personer och orsaker att skylla på. Jag har gråtit och svurit. Jag har tappat tilltro till att jag överhuvudtaget förstår eller kan något alls om det som jag förut trodde jag hade näst intill full koll på.

Det är då det blir häftigt. När jag kommer till insikt om allt jag inte kan. Än. När polletten sakta börjar trilla ner. När jag börjar ifrågasätta min tidigare självklara tro på mina färdigheter och upptäcker att jag har en lång väg kvar. Modet som börjar svaja. Då den viktiga läraren finns där och som gör all skillnad. Inte som gör arbetet åt mig. Viktiga lärare  visar styrkor och vad som behövs mer träning i. Viktiga lärare sorterar i det svåra och påminner om de stora visionerna. Viktiga lärare uttrycker hur mycket hen tror på ens förmåga och att man måste göra lite till. Försöka en aning mer. Viktig lärare som bara ger läxor som är så tydliga och konkreta i feedback att lärarens rösten kan höras i huvudet när jag analyserar, tänker, försöker igen och får ny kraft.

Lärande som känns är magiskt. Det händer något när gammal halvdan kunskap sakta och mödosamt blir nya färdigheter. Jag är tveksam till att det går utan den viktiga läraren. Att få höra att någon tror på mig och min förmåga och som kan konkretisera det så att jag känner mig hörd och sedd gör den stora skillnaden att jag motar bort den där tanken om att jag skiter i det här, det är jobbigt och tar tid och jag måste ju ändå inte. Det blir något annat i stället. Det blir en strävan att komma framåt, bli bättre och kanske till slut till och med skicklig. En strävan att växa hur klyschigt det än må låta.

Lärande som känns kan göra ont. Att få insikter om sig själv, hur mycket något betyder för en och vilka insikter som väcks. Att gråta av lättnad, av att bli hörd på riktigt och att något förändras och förstärks på samma gång. Feedback som leder till tårar och det samtidigt känns bra, då har det landat helt rätt och något betydelsefullt har hänt. Jag är inte godkänd än så det handlar verkligen inte om det. Att få äkta, sann och rak som samtidigt är omsorgsfull feedback gör att du fixar känslan av nederlag när du inte är godkänd och du vill fortsätta nå dit.

När det nu händer mig, 47 år gammal, hur häftigt och magiskt blir det då inte när det händer barn! Så jag har några önskningar till alla lärare och alla andra som på något sätt hjälper någon annan att utveckla färdigheter.

Mina önskningar till dig som lärare

1.       Om du ger läxor så gör ett noggrant efterarbete! Din feedback ska vara konkret, ska lyfta det som gick bra, det som var fantastiskt och det som behöver utvecklas. Berätta hur det kan utvecklas. Du måste lägga ner tid, kraft och närvaro på detta! Hinner du inte det så hinner du inte ge läxor.

2.       Var tydlig i att du finns där! Var äkta. Visa vem du själv är. Berätta vad du ser för egenskaper och potential hos personen, var konkret. Berätta tydligt och sant att du finns där och stöttar hela vägen. Utan några förbehåll. Den andre förstår ändå att det är hen som måste göra jobbet. Oavsett om det är ett barn som går i ettan eller en vuxen. Är du tydlig och konkret i att visa att du finns där och gör allt för att det ska gå vägen så väcker det en trygghet och motivation. Man är inte själv längre. Barnet, eller den vuxne för den delen, har någon att luta sig mot, prata med, skriva till och säga ”Nu gick det inte! Hjälp mig!”.

3.       Var så systematisk och noga i din feedback att barnet, ungdomen eller den vuxne samtidigt utvecklar sin färdighet att ge feedback till sig själv. Ha en plan för hur personen sakta men säkert kan ge egenfeedback och på egen hand hitta det som gick bra och det som är kvar. Du kommer behövas ändå men personen blir tryggare i sin egen utveckling.

4.       Om du tänker att det här har jag koll på, det är väl ingen konst. Då behöver du gå någon utbildning själv där du har riktigt duktiga lärare. Lärare som driver dig framåt. Som har höga förväntningar. Som ser dig och fångar upp dig när du vill ge upp. Det ska vara en utbildning som har höga förväntningar och som inte lättvindigt ger dig ett godkännande. Du måste få lov att kämpa och utvecklas. Har vi de kraven på våra barn så måste vi själva uppleva det. Det viktigt är att du har de bästa viktiga lärarna. Du behöver göra det för att drivas vidare som lärare eller vilket arbete du nu än har där du hjälper andra människor att utveckla färdigheter.

Jag älskar utbildning och utveckling och i mitt arbete har jag lång väg kvar tills jag gör den skillnad jag strävar mot. Tills jag får någon att gråta för att insikterna landar i något så oerhört viktigt i det innersta. Jag är inte orolig för det. Jag har mina förebilder och en tilltro till att jag kan växa i min roll. Så kan även du. Oavsett vilken profession du har så kan du göra magisk skillnad för någon annan när du hjälper att utveckla nya färdigheter. Tro på det. Tro på dig själv. Tro på magin. Och glöm inte, gå en riktigt bra kurs med de bästa viktiga lärarna. Du måste själv uppleva det, först då blir det på riktigt.

Bästa hälsningar

Linda Grann

Utbildningschef